I början av 50 talet startade Sveriges framgångsperiod här symboliserat av en en Saab 92 av 1952 års modell. Vi började tillverka allt möjligt för exportmarknaderna. Vi hade råvaror en oförstörd industri och flitig befolkning. Behovet i Europa och resten av värden var nästan skrämmande. Stor del av Europa var i behov av renovering eller återuppbyggnad. Svenskt stål var redan ett begrepp och nu blev Svensk kvalitet värds berömd. Arbetslösheten sjönk stadigt. Levnadsstandarden började öka och fortsatte öka i 30 år.
Under de nästa 30 åren byggdes pensionssystemet ut, ändrades och plundrades.
Ett antal pensionsreformer infördes och avfördes under åren fram till 90 talet. 1999 trädde ett nytt avgiftsbaserat system ikraft, igen. Som vanligt betydde detta nya system att medborgarna fick mindre i pension och pensionstillgångar försvann in i statskassan. Ingen har hittat pengarna sedan dess. Det konstiga är att ingen politiker har reagerat. Ja kanske inte så konstigt då de flesta av partierna var med och tog besluten. Att vi sedan har fått fattig pensionärer som måste ha garantipension och bostadsbidrag för att överhuvud taget kunna överleva är ju lite märkligt för alla utom för rikspolitiker. Kanske vore det bra om även politiker behövde leva med samma pensionssystem som vi andra.

